Sorgens tider.

Jag bad till högre makter om att 2014 skulle bli bättre än både 2012 och 2013.. Idag fick mamma ett samtal, det är inget allvarligt, men för oss har hela jorden gått under. Mormors ena hund Tindra avlivades. Dom skulle till vet för en kontroll och åkte därifrån utan hund. Ingen var beredd på det här.

Och nej, det är inte "bara en hund". Jag minns inte hur livet såg ut innan Tindra kom, jag vet inte hur det var jag minns ingenting. Jag är 19 år gammal om 6 dagar. Förstår ni då hur länge den gammeltanten har funnits hos oss? Och nu är hon borta, jag fick inte ens säga hejdå. Inte en sista puss på näsan, inte ett sista skratt för att hennes tänder är borta, ingenting. För hon finns inte längre.
 
Vi vet inte om deras andra 9 åriga hund överlever det här. Då hon är beroende av Tindra och rädd för alla andra hundar, stora som små. Är det inte Tindra så är det inte rätt. Hon är inte aggressiv, bara misstänksam och rädd om sig själv. 

För mig, är det som om att en familjemedlem har dött. Jag har inte riktigt förstått än, men det här kommer finnas med mig bra länge, hon har funnits där så länge som jag kan minnas tillbaka. Jag tror jag var 6 när dom köpte henne. Så jag hoppas ni har förstående med det här.. För er är det bara en hund, för mig har hela världen gått under.
Namn:


Din mejl: (Bara jag som ser)


Din blogg:


Kommentar:


Komma ihåg dig?